Idag hade vi bestämt träff med Peter Jones och Spiky Wills för en del kaninjakt och träning. Med oss hade vi gamekeepern Ian för att täcka upp för Andrew som var på grousehunting.
Vi skulle ner till samma ställe på Castle Bolton som vi var på i fjol. Platsen ligger underbart i en liten dal med en liten bäck som slingrar sig fram i marken och försvinner i underjorden. Ljung, starrgräs och ormbunkar såg vi framför oss när vi såg neråt.
Peter hade med sig fyra cockrar ett par unghundar som han ville att det skulle fällas vilt för. Ian gick på en kant med en stenmur som kaninerna hade en förkärlek till. Peters Slim stötte en kanin som försvann bakåt och kom ut så att Ian fick en träff på den innan den försvan mot muren, han hade den långa pipan med sig idag. Peter ville inte skicka slim då han tog ett par steg efter i stöten, vill du ha den Wolf (ja det var så de kallar mig)Jag kan prova med min springer! Scooter skickades iväg, stannades, längre ut och han for iväg bakåt upp på slänten ca 50m och fann löpan och försvann. Stolt kom han med kaninen efter ett tag, det var en bra start för mig idag. Hundarna avlöste varandra under eftermiddagen och skratten och pikarna var många. Peter och Spiky har lätt till skratt och en dag med dem är alltid något att minnas.
På kvällen skulle Andrew och Fiona anslut på puben White Rose. Efter en god måltid och en och annan pint i gott sällskap väntade sängen i Cotterdale. Fredags morgonen var det ny tur upp till höjderna vid Castle Bolton. Annikken sparade Ramp för att han skulle på prov på lördagen. Idag var Andrew tillbaka och ville gå några parsläpp med "sin" nya stjärna Bruno the bastard som ägs av Winston Churchills barnbarn. Bruno och Peters "blåa" hane Slim gick hårt i marken och producerade en del vilt, jag fick apportera in en del kaniner som de inte ville ta med sina hårt gående hanar. Scooter släpptes i en gräsmak där man inte kunde tro att där fanns kanin. När vi avslutat området som var ca: 100m så hade han stött 4 kaniner varav två fälldes. Puch fick chansen i en slänt med mycket ormbunkar, här hade han uppe många kaniner som dessvärre inte gick att skjuta på. Två kaniner fälldes för min nya "jaktmaskin".
Fredagen startades med mer jakt och träning på Grintons höjder. Nu började Peters och Spikys hundar fungera bättre och bättre. Två unghundar snabba som vesslor for ut och in i starrgräs tuvorna och producerade kaniner för bössorna. En liten brun tik tog löpor efter skadade kaniner som om hon inte gjort annat.
Resan upp till Ford Etal där provet skulle hållas tog ca: tre timmar. Samma marker som championshipet 2006 hölls på.
På Red Lion väntade Peter, Spiky och David Earsman på att vi skulle komma, tänk att få umgås med så mycket erfarenhet och hur de delar med sig av den. Vi hade en mycket trevlig kväll jag och Annikken.
Söndagen var det dax för den norska jäntan att starta sin röde hane. Väl på plats så var där en del kända namn som man såg. David Earsman frågade om jag ville vara viltbärare, det är ett utmärkt sätt att se hundarna på nära håll. Jag skulle gå med Dai Ormond. Mr Earsman gick själv med David Sowersby. Marken var svår för både förare och hundar. Mycket ormbunkar och björnbärsris gjorde det svårt för dem att hålla kontakt. På "vår" sida försvann ganska snabbt tre hundar. Man såg hur svårt de hade med den tuffa marken. Will Clulle tik var lite äldre och gjorde ett gott jobb under Dai. Hundarna på vår sida höll inte den bästa klassen, eller så var det terrängen som var för svår. Äntligen så kom Annikken över och gjorde sig klar för att starta Ramp. Han fick ett startkomando och for iväg bland ris och snår. Helt plötsligt så såg man skyttarna vara mer beredda och tog sina positioner. Ganska snabbt hade Ramp uppe en tupp som fälldes ute på faltet. Dai ville att Annikken skulle gå ut till kanten och lyfta Ramp över två staket. Ut! han for iväg stopp! där, sedan var fasanen i Annikkens hand. Fortsätt, hanen jobbade intensivt vidare i en bra kontakt med Annikken. Ny stöt på en tupp, pang! Skicka din hund sade Dai. Snart hade Ramp lokaliserat fågeln och kom med den till en stolt Annikken. Dai var nöjd och nickade till mig och tittade på Ramp. Den hunde har gjort betydligt bättre ifrån sig än "våra" hundar sade Dai till mig när Annikken gott. Annikken var inte nöjd med första släppet vilket gjorde att de inte placerade sig. Men skyttarnas pris är inte fy skam och Dais bästa hund. Annikken var stolt och nöjd, många kom fram och gratulerade henne till den fina hunden. David Earsman var lyrisk och pratde mycket gott om deras arbete. Jag fick för övrigt en present av Mr Earsman för att jag hjälpt honom i diskussionen på fredags kvällen, en avlivnings tång som han hade patent på. I bilen och vidare ner till White Rose för en trevlig kväll med "gänget". Söndagen startades med mer kaninjakt och träning. Fram till tidig eftermiddag höll vi på, sedan var det bara att ta farväl av våra vänner för den långa resan hem.
Under den närmaste tiden kommer Peter Jones bok ut och då ska det få en hedersplats i min hylla. Bara tanken att få möjlighet att arbeta med hundar och diskutera olika situationer med dessa erfarna spanielmänn i denna miljön är för oss skandinaver oersättligt. Synd bara att vår klubb inte har samma syn på hur det ska gå till för att söka stipendiet för spaniel domare.
Nästa år är vi förhoppningsvis tillbaka i North Yorkskire.
Bilder här under
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar