Äntligen blev det av att åka upp till jaktmarken och sitta på gris. Har under en längre tid fodrat med bröd och en del hundmat, grisarna har varit framme och tagit för sig.
Första gången jag satt där var min son Sebastian med. Då hade vi besök av 4 grisar, men det var knappt om tid innan ljuset blev för dåligt för att jag skulle känna mig bekväm med att avlossa något skott. Andra försöket regnade det. När jag kom 19:30 så stod där grisar som jag skrämde, så det var bara att åka hem. Tredje gången så var det för varmt. Förmodar att grisarna inte ville röra sig förrän det blev svala, och då var inte jag kvar på grund av mörker.
Så igår när det föll ett litet regn så tänkte jag, nu eller aldrig. En större ensam gris visade sig en kort stund i slyet bortom åteln. Jag bedömde det som en galt. Senare på kvällen kom där två grisar som var väldigt nervösa och var bara framme och norpade en brödbit. De gjorde så ett flertal gånger, men till sist så lugnade de sig och kom ut mer självsäkra, och då passade jag på. Efter en kort rusning så låg han där. en galt på ca 60 kg.
Han kommer att smaka förträffligt på grillen. Jag ska höja mitt glas för honom det är en sak som är säker.
Sitter här på försommarkvällen och skriver. Har precis färdigställt en träfigur som en mycket god vän ska få inom kort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar