Barmark

Fredagen 24/2 har vi barmark. Efter jobbet drog jag iväg med min flock för lite träning på barmark. Lilla Fi fick börja och gjorde ett bra arbete. Hon är helt otrolig på att markera den lilla cockerflickan. Spelar nästan ingen roll hur man kastar dummin, hon spikar dem en efter en.
Min SM-vinnare Stremside´s Puch gick loss i hallonriset. Det hörs när Puch tar sig an marken. I år ska jag lägga upp träningen lite annorlunda med Puch, nu när vi har en SM vinst i bagaget så blir det lite finslipning på en del detaljer. Om Puch hade Fi´s markeringförmåga ja då var han nära den perfekta spanieln, i alla fall i mina ögon.

I nästa vecka får jag tillskott i flocken. En ung springerhane anländer till Sveriges framsida. Vi får se vad vi kan åstadkomma med honom. Siktet är SM, om jag sa något annat så skulle jag ljuga.

Klövviltjakterna

Lite om Allan och klövviltsjakterna. Den gode Allan har fungerat utmärkt denna säsong, rejäla drev och bra återgångar. Om man skulle önska sig något så är det söket som kan bli en aning trångt ibland. Allan har ingen skuld i detta utan det är jag som kontrollerat honom för mycket. Han är spårnoga så det blir inget hårt "tryck" på drevdjuret, och därmed inga som skenar. Gristillgången har gott ner på vår mark efter de kalla och snörika vintrarna som vi haft. Vi såg dock en viss uppgång den här säsongen. Allan har i alla fall lyckats hitta en del av nassarna. Kom ihåg en situation där vi skulle starta långt ner i marken. Passen var tillsatta en bra bit norr om oss, det är vanligt att just grisarna drar norrut på "våran" mark. Jag släppte Allan vid bilen när jag hörde att passen var tillsatta. Han försvann direkt mot en plantering som vi hade ca 200 m framför oss. Vi har ett pass söder om planteringen och jag tog mig dit. Rätt så snart hörde jag Allans grova skall, gris tänkte jag och pulsen gick upp. Efter att Allan skällt på grisen i 10 min så kom han ut till mig och slängde en blick sedan for han in igen och fortsatte skälla. Det flyttade sig lite runt i planteringen men ville inte ut. Jag tänkte att jag ville få grisen skulle gå loss, så efter 40 min så gick jag mot ståndet för att lägga vind och få ut grisen. Det tog inte så många minuter förrän det blev fullt drev i planteringen och det drog ner för en brant slänt och över en å österut. Allan släppte efter 1 km. Jag gick ner för att se om det var fler än en gris som han hade satt fart på. En ensam stor gris kunde jag konstatera efter att jag spårat av snön utmed ån. Det blir inte alltid som man planerar. Längre upp i marken så fälldes det ett bockkid för Allan.

DUCKS BROOK DEMI

Som jag lovade så blir här en lite om Derbyt som hölls i sörmland 2011. Efter fredagens succé med Puch så kändes derbyt mer som en bonus att få starta "lillasyster Fi". Hon har varit skadad hela försäsongen så någon stor chans till en framskjuten placering trodde jag inte på. Jag drog nr3 vilket är ett av mina turnummer. Marken bestod av hagmark med slånsnår och nypon, vilket är tuff mark för unghundarna. Nu skulle årets bästa unghund utses.
Såg att Fi taggade till när de två första hundarna "gick". Nu var det vår tur. Fi startade bra och hade snart två tuppar i ett snår som tyvärr flög bakåt. Hon sköter situationen bra, ser att en fågel sitter i snåret 50cm ovanför hennes huvud. Vi fortsätter framåt i marken och hon stöter snart ytterligare en tupp som fälls snett framför mig, ytterligare en fågel flyger åt samma håll men viker av något till vänster. Den markerar Fi. Jag ser att fågeln som fälls reser sig och springer från oss och försvinner över en liten kulle. Jag får tillåtelse att skicka Fi på apport, hon siktar in sig på hönan som hon markerat till vänster. Jag blåser till i pipan och hon stannar omedelbart. Jag ger henne ett högertecken men hon vill fortfarande efter hönan. efter ytterligare några stoppsignaler så låter jag Fi sitta still ett antal sekunder. Nu tar hon mitt högertecken och finner löpan efter tuppen, och tar an den. Som tur är så har tuppen inte sprungit så långt utan tagit skydd i ett nyponsnår. Hon kommer stolt med den till mig, det ser ut som om den är större en den lilla cockern.

Jag och Fi placerade oss som nr4 vilket jag är jättenöjd med. Vann gjorde Reino med sin cockerhane Vagnmakarens Yunnan (tror jag han heter) Som jag såg det så var Reinos hund den enda som hade ett felfritt arbete, och vann välförtjänt.

England

Har skrivit om resan till England i Apportören som kommer ut snart. Så ni får tåla er tills den kommer ut.

Lillasyster Fi var halt i början på säsongen så det blev inte så mycket träning med henne. Annikken tog henne med sig till Norge där de plockade bort några små benbitar i tassen. Tänk vad gör man utan vänner när man står där som ett fån. Som tur är har jag många vänner! Trond opererade lilla Fi i Oslo, tack Trond för ditt engagemang för "våra" cockrar. Jag började träna henne fyra dagar innan vi åkte till England (utan flexikoppel)Tror att vi sköt 20 kaniner för henne i yorkeshire, inte ett steg tog hon. Inte fan vet jag hur det gick till, men så var det.

Hemkommen från England så var det prio ett att kvala in Puch till SM tävlingarna i Sörmland.Startade honom i Toppeladugård. Han gick som f.. men vad hjälpte det, en rapphöna som inte riktigt visste vad den skulle bli av blev vårt fall. Tacka vet jag "riktigt" vilt. Nästa prov var i Uddevalla. Biggan ringde och frågade om jag kunde starta på söndagen. När Biggan ringer ja då vill man hjälpa till. Men det blev vårt fall. På lördagen hade de mycket fågel för hundarna. När vi kom på söndagen så var det "bara" tre hundar som kom för vilt. Annikkens Ramp och Hasses Spikey samt jag och Puch. Det fälldes fågel för de två cockrarna, men Puch stötte en tupp i skogen som Sören inte hade en chans att skjuta på. Därmed så kan Puch inte gå till pris..

Vi kvalade in till SM tävlingarna i sista grupp. Jag hade inga stora förväntningar på mina hundar du de är så unga. Men det är klart jag siktar alltid på pallen om jag deltar, fan vore annat. Lördagen startade med springrarna och jag drog sista nummret 19. Då var det bara att gå och se hur mina konkurrenter klarade sig. Om jag ska vara ärlig så hade vi en del tur. Många bra hundar fick slita sig trötta i sicoran som var manshög men innerhöll inget vilt. Fyra hundar innan vi skulle starta så bytte de taktik och gick in i skogen med slån och undervegetion. Det passade oss som hansken. När jag släppte loss Puch i snåren, ja fy fan vad han gick. Han gjorde hål där inget fanns. Snacka om att ha ståpäls! Han stöter en höna som han bara tittar efter. Jonas Fäller den med andra pipan. Jag ser att ena vingen är av. Send your dog säger Eddie Scoot. Puch far iväg och det blir helt tyst, fan tänker jag går det här bra. Kom här säger Eddie, vi går upp på en liten höjd i skogen. 60m neran för oss står det andra ekipaget men domare. Du stannar här säger Eddie och försvinner ner till dem. Vad fan blev han av, jagar han rådjur eller vad händer? Tiden går, då ser jag något i ögonvrån, där kommer han och han har hönan i munnen.Nu gällde det att få in honom mellan slånsnåren. En sak hände men det såg inte domaren trodde jag. Jag frågade Maria, nä han såg inte det! Här gäller det att ta till var på alla situationer om man ska komma någon vart. När jag kopplat Puch så tänkte jag, det ska fan till hund om de ska slå oss nu. Vi hade ju ett släpp till men det var som om det inte hade någon betydelse.
När det var klart så stod vi som SM segrare. Första norskuppfödda hund hade vunnit SM, Streamside´s Puch. När man har en hund som Puch då händer det saker. Trevligt att min vän Jonas var skytten som fällde hönan och dela glädjen med honom.

Återkommer med Derbyt

Harjakt

Det har varit lite si och så med uppdateringen på bloggen. ska försöka skriva lite mer och återge vad som hänt under hösten.
Igår så var det harjakt. Puch fick chansen att visa om injagningen av honom varit bra. Härligt med en hund som man kan lita på. Har en känsla av att många som äger spaniels tränar dem för att ta första pris på jaktprov. Puch fick söka utmed en åkant och gjorde mig inte besviken, stötte två harar som han var spontant fast på. Tyvärr så var min del av jobbet att skjuta. Bommade bägge! Han fick jobba med gäss flygande över huvudet och blev en aning konfunderad, Efter ett tag så brydde han sig inte om de kacklande gässen.
Tre harar blev resultatet, och en fick vi med oss hem.